Från det att man fått höra hur starka man är och att man klarar det mesta i olika sammanhang
till det att man går av isen gråtandes och aldrig vill ta på sig skridskorna igen.
Jag orkar inte mer! Jag vill inte! Det räcker!
Jag älskar min sport men det finns en gräns. När man börjar värma upp, känner att man andas
konstigt och det piper. För att sedan gå på isen med en positiv inställning att det kommer gå bra
och allting blir till att man har ont i hela magen, allt kommer från lungorna och halsen. Det gör ont,
krampar och du vill inte stå upp eller spänna dig.
Jag har fått nog. Det finns inga mediciner som kan hjälpa mig för tillfället. Det jag har är allt och jag
mår skit av dom nya jag bytt till. Vad gör man?
Det är tävling i helgen i Marconi ishall. Jag ska försöka göra mitt bästa där och se vad som händer.
Det är sista tävlingen för året och jag vill ge allt. Men just nu vill jag dra täcket över huvudet.
Jag går och lägger mig och hoppas på ett mirakel. Känns som mitt hopp just nu. I alla fall inom
konståkningen. Skolan går som den går och ja resten är förvirrande. Orkar inte tänka mer. Kan man
radera tankar på något sätt. Hade inte varit fel ibland när allting blir för mycket.
Nu blir det varm hemmagjord saft och slappa för jag orkar inte göra något speciellt.

God natt my friends!