Fortfarande det bästa citatet! Det andra är bara en fortsättning känns det som.

" ..med ödmjukhet och ett öppet hjärta! "

Igår kväll var det grymt bra!
Mötet var grymt givande och det känns som att jag kan släppa vissa saker nu. Saker
som jag annars bara skulle tänka på och grotta ner mig i.
Men nu tar vi det som det kommer. Det finns saker som jag gått och tänkt
på nu ett tag och det känns som att efter mötet igår så har jag släppt det och
vi får låta det gå, om inte annat så får det ta den tid det tar innan den sanningen
kommer att visa sig.
Det var väldigt roligt att träffa alla också. Träffade några från gamla kören och
en massa andra vänner på öarna. Kändes bra och jag fick höra saker av dom som
jag faktiskt inte kunde föreställa mig själv.
Bara för det så lägger jag upp denna texten. Den har inget med gårdagen att göra
egentligen men den är fin och har en bra betydande mening.

Live is like walking om mountins,
sometimes you go up and
sometinme you go down!

Det är det ända jag kan säga för jag svävar helt plötsligt på molnen! Bara så ni vet!! :D

"jag kan bära huvudet högt"

Viktoria sa denna till mig och kan det passa bättre in på oss än något annat??

Första tanke efter att jag tänt ljuset som lyser upp på väggen och ljuset jag aldrig tidigare tänt med en massa rosa rosor var att jag skulle läsa. Jag tog fram bokmärket som låg brednid nallen och bortet. Fotspår i sanden, utan att tänka på texten på baksidan hämtade jag bibeln slog upp den och hamnade direkt på Jesaja. Tankarna kom, "vart står det någonstans?". Det ända jag mindes var 21. Två siffror som kunde vara antingen kapitell eller vers. Så snart jag bläddrat lite insåg jag att ingen an kapitlerna innehöll 41 verser. När jag väll hittade texten så läste jag den och gick tillbaka med bibeln och stannade framför ljusen. Ett ljus längst upp i hyllan och ett på hyllan där under.
Det ända jag tänkte på var att jag kände mig väldigt tom. Någonting i mitt liv saknades. Att det skulle ta så många fina stunder innan jag tände det, på den jobbigaste av dom alla. Nu sitter jag i min säng, skriver och tittar på ljusen. I  bakgrunden hör jag fyverkerier men tiden att gå fram till fönstret, den finns inte.
Jag kan bara tänka mig dig när du tog på dig luvan utanför tågfönstret och gick...
då föll tårarna och jag tittade efter dig när du försvann u mörkret på utsidan. Aldrig tidigare har jag haft den underliga känslan i magen av oro, sorg och övergivenhet. Men så snat jjag börjat släppa tankarna på att du var borta kände jag att du fanns där, att du höll mig i din hand. Synd bara att tankarna om det försvann så fort tåget lämnade perongen. Ingenting trodde jag kunde göra så ont som att åka ifrån något man älskar. Nu vet jag, det är jobbigare än man kan tro.
Mina tårar nu är inte framme, dom är slut för tillfället, men jag vet att jag gråter inom bords för det känner jag i magen, i hjärtat och i själen.
Jag vill bara sova men vet att det kommer att bli det jobbigaste.
Det finns bara en sak du ska veta och det är att hade det inte varit för att jag älskar dig så hade jag aldrig gjort det här.
Jag älskar dig!

Ps. det finns ingen kopia på det här.