Ibland är vissa saker lite små läskiga asså.

Satt och pratade med mamma härom dagen och när jag berättar hur jag känner så erkänner hon att hon

förstår precis hur jag känner och förklarar precis hur jag tänkt under denna långa tid på typ 1 ½ år. Hur är

det möjligt?

blev typ gråtfärdig. Alldelles för mycket känslor på samma gång...

Det var som att det var igår jag berättade allting för henne för första gången och allting börjat om på nytt. Hade

det gjort det kan jag meddela att jag hade viljat agera på ett helt annat sätt men hade inte lyckats!

Kanske en bit på mitten oh det hade nog gjort allt lättare på slutet men det hade inte förändrat det stora hela.

Hur kan änns mamma vara så nära att hon kan placera dina känslor? 

Känns oförståligt men det kanske inte är deet på något sätt. Jag önskar iaf att detta kommer sluta på ett bra

sätt, vilket jag känner att det kommer göra. Ens känslor är tydliga och är det inte bara känslor utan att det

sitter långt ner i magen så kommer det på något sätt att avslutas på ett bra sätt!