Eftersom jag redan missat bussen så kan jag ju skriva lite.

Tror inte jag har haft en sån här galen dröm i hela mitt liv. Allting var så tydligt och just nu ärjag bara förvirrad.

Går inte att förklara hur bra drömmar kan visa känslor. Dina undvikande känslor som bara duckar för allt och jag som är blyg men försöker. Det är helt otroligt!

Känner att den drömmen fick mig att bli både glad, förvånad och glad på samma gång. 

Men men, drömmar är drömmar och inte verklighet. I verkligheten är allting så annorlunda att det finns inte. Du där och jag här! 

Jag minns fortfarande vad du sa innan du åkte och jag hoppas du håller det! Om inte annat så får jag se till att det sker! Vad som än häner där emellan. Men du kommer inte undan. Vi kommer ses!